Hur kan man känna så mycket för en bild? Återuppleva alla sekunder innan bilden togs, känna sig lika speciell nu som man gjorde precis innan fotot blev taget.Jag vet inte varför men det största och det mest äkta leendet jag haft på ett tag kom fram när jag såg denna bilden.
Det var som om jag kom tillbaka till England och en vacker människa räddade mig ifrån tårarna och gjorde det tillfället till ett bättre igen.
Vissa människor verkar ha en sådan jargong som verkar rädda alla. Som om de föddes med stålmannen finesser och vet hur de ska göra för att få andra att må bra med enbart ett leende. Hur gör dem det? Hur kan de rädda människor på de sättet? Vart får dem kraften ifrån?
Alla verkar hamna någonstans i livet, förutom jag.
Jag suddar ut mina spår och glömmer vart jag kom ifrån så att jag får bygga en helt ny väg igen. Kanske är det så dessa människor är dem de är? De vet vilken väg de har tagit och vilken väg de ska ta för att komma vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar